S/S PAULA FAULBAUM

Ångaren Paula Faulbaum ägdes av Max Faulbaum i Stettin, Tyskland. Under ledning av kapten Plinsky, så var skeppet lastad med ballast och gick från Oskarshamn till Västerås.

Vid tillfället rådde hård so kuling 18-20 m/s regndis. Vid grundkänningen ådrog sig fartyget en svår läcka under förskeppet. P.g.a. dålig sikt hade man ej kunnat se hur nära land man befann sig utan stävade in i Öjas bifyrs sken tills dess Bredgrundets lysboj blev synlig. Då befälhavaren skulle taga styrbord emellan grunden nekade fartyget att styra och drev ned på Stångskär. Sjönk 05.00.

Under hård storm, i stark ström, beckmörker och regntjocka gick barlastade Paula Faulbaum natten till Söndagen till botten utanför Landsort efter att förut stött på grund vid Stångskär. Hela besättningen 17 man räddades av lotsarna på Landsort. Besättningen fördes på Söndag eftermiddag till Stockholms sjömanshem.

Ångaren som i flera år gått på traden Stettin-Västerås, oftast med last av kol, var nu på resa från Oskarshamn och skulle över Södertälje gå till Västerås. I det hårda vädret kom man nu för nära Stångskärs södra udde och gick på ett grund strax utanför.

Berättelse av befälhavare Kapten Plinski:
-Grundet kom vi snart nog av igen. Men vi var ju barlastade så det gick inte att lägga båten bättre, i synnerhet som strömmen var ovanligt kraftig. Eftersom det senare visade sig att vi var läck och tog in åtskilligt med vatten, måste man säga att det var stor tur att Landsorts borna var ute på sjön och snabbt kunde komma till vår hjälp.

En av dom sattes ombord och lotsade oss in till västra sidan av Öjaren där det var lä. För egen maskin skulle vi inte ha kunnat hålla oss klara för kusten. När vi väl kommit i lä blev det emellertid bråttom. Fartyget höll tydligen på att sjunka och det gick fortare än man kunnat ana. Det var inget annat för oss än att skynda oss över till lotsbåten, som bordade. Bara några minuter sedan siste man kommit ombord sjönk Paula Faulbaum och ligger nu på omkring 40 meters djup.

Några av oss har visserligen fått med en liten väska eller portfölj med tillhörigheter, med de flesta av oss har förlorat allt de ägde och hade. Maskinist assistenten, unge Haadt, som vrickat foten vid den nattliga räddningen fick bara med sig sin bästa ilandgångs skjorta-det var allt. Efter lite kaffe & bullar fortsätter Kapten Plinski: -Man klarade ju livhanken och det är så vackert så. Nej, att gå på sjön nu för tiden är onekligen rätt spännande, men man vänjer sig. Vi var så glada att det gick som det gick.